Församling:
Gränge-Säfsnäs församling
Lokal Intresse B kulturmiljövården:
Topografi:
Fredriksberg, ett f d bruks- och industrisamhälle är huvudorten i Säfsnäs socken. Orten ligger mitt i skogen omgiven av stora mossar och flera sjöar. Samhället delas av vatten i två områden. Bebyggelsen är av övervägande 1900-talskaraktär. Endast några få byggnader berättar om äldre tiders verksamheter och boendeformer. I söder vid Säfssjön ligger i lummig omgivning herrgården från 1850-talet med enstaka äldre hus bevarade, visthusbod från 1730-talet, brygghus och brukskontor från 1800-talet. Det sistnämnda huset tillbyggdes med ett arkiv 1912. Övriga ekonomibyggnader är av senare datum. Herrgården används idag som hotell för Säfsens skidanläggning.
Kulturhistoria:
Vid början av 1700-talet anlades i Säfsens socken en stor järnbruksrörelse av Sebastian Grave och Hans Olofsson Ström. I de vidsträckta skogarna och den glest befolkade finnbygden förlades vid lämpliga vattendrag hyttor och smedjor, de flesta intill etablerade finnhemman. Små samhällen uppstod – Fredriksberg, Strömsdal och Ulriksberg. Då trakten inte hade egna malmtillgångar fick järnmalm levereras från Gåsborn i Värmland samt från Grängesberg. Verksamheten vid de fyra orterna utgjorde fram till 1736 en ekonomisk enhet. 1737 delades bruket mellan Grave och Ström. Grave erhöll masugnen i Ulriksberg och smedjorna i Fredriksberg. Strömsdal och Gravendal tillföll Ström. Verksamheterna benämndes hädanefter Freriksbergs – resp Gravendalsverken. Gemensam kyrka hade man i Säfsnäs. Under 1800-talet kom alla verksamheterna att åter sammankopplas. Ett aktiebolag bildades 1897. Järnhanteringen avvecklades. En anläggning för sulfit- och sulfatprodukter byggdes 1898 resp 1910 och 1932 uppfördes ett pappersbruk. 1972 var all denna verksamhet nedlagd. I Fredriksberg och Annefors anlades smedjor 1729 och 1736. Såväl stångjärn som plåt och spik producerades. Vid mitten av 1800-talet gjordes en hel del investeringar, bl a infördes lancashiresmide 1848. Dåvarande brukspatron Sundin lät även uppföra många nya byggnader bl a herrgården. Den inrymde ursprungligen även rum för resande då här var skjutsstation. Manbyggnaden är typisk för tiden med reveterade fasader.
Källor:
Kulturmiljölandskap och bebyggelse i Ludvika kommun. Program för kulturmiljövård.1990. (Provex).