Markusfallet

Topografi:
De strödda gårdarna vid Markusfallet ligger på olika höjd i Pundasbergets långa och delvis branta sydslutning. Den översta gården – på 350 m höjd – ligger som ett örnnäste med svindlande utsikt över åsarna söderut. Runt denna kringbyggda gård hålls odlingsmarken öppen, med såväl åkerlindor som gammal slåttermark i hävd. Ett stort parti gammal ängsmark efter vägen betas idag och kring övre gården och längs vägen ända ned mot nedre gården vid Kotjärnen slås den mest genuina hackslog. Hackslogarnas och vägrenarnas vegetation varierar till sin karaktär på ett mosaikartat sätt. Gårdens makalöst vackra läge fullkomnar intrycket hos denna finnmarkens klenod.

Kulturhistoria:
Markusfallet hör till de allra bäst bevarade finngårdsmiljöerna i länet, med en genuin kulturmiljö i kombination med en så gott som intakt slåtterhävd. Den övre gården är en av de största bevarade finngårdarna som visar hur en relativt rik finne kunde bo. Anläggningen är av ganska sen tid, ca1785 och fungerade som lanthandel under en lång tid av 1800-talet. Fram till 1970 hade skogsbete bedrivits med bete på inägorna efter slåttertiden. Djurhållningen upphörde 1987. Spår efter äldre tiders brukning såsom trägärdesgårdar, fägata, sommarladugård (mjölkboa), odlinsrösen och små stenmurar finns välbevarade i området. Gården ägdes och brukades av samma släkt fram tills för några år sedan. Idag står huset obebott och ladugården tom, men anläggningen är vårdad och marken hävdad.

Källor:
Dalarnas ängar och betesmarker. Länsstyrelsen Dalarna. Miljövårdsenheten 1993:1 (Innehåller ängs- och hagmarksinventeringen) Kulturmiljölandskap och bebyggelse i Ludvika kommun. Program för kulturmiljövård.1990. (Provex). Hermansson, J.O. 2000. Naturvårdsobjekt i Ludvika kommun. (Ej publicerad) Ljung, T. 1998. Strövtåg i Ludvika – Natur- och kulturhistoria i tre Bergslagssocknar. Ludvika kommun.